Magnus Minneskiöld ^{1 2}

   Another name for Magnus was Magnus Minneskiöld Bengtsson Folkunga.

  General Notes:

Svensk hertug.

Magnus skrives i Västgötalagens lagmanslängd til Bjälbo og var i henhold til denne kilde far til västgötalagmannen Eskil, død omkring 1227. Denne opplysning finnes også i Haakons saga, hvor det også oppgis at han var far til Birger Jarl.

Birgers sønn, Kong Magnus Ladulås, kaller Magnus sin farfar ("avus") i et brev datert Bjälbo i 1280. Han nevner også Linköpingbiskopen Karl som falt i Estland 08.08.1220, som sin farbror ("patruus"). Denne oppgis i ett brev fra 1219 å ha en bror ved navn Bengt, antagelig identisk med Bengt Magnusson, senere biskop i Linköping etter Karl.

Etter kong Magnus Erlingssons død i 1184 ble hans enke Eldrid, som var datter til Bjarne Budarsvein og Ragnrid, gift med "lagmannen i Gautland", og da enten med Algaut Sigtrygsson i Vestergötland eller med Magnus Minneskiöld. Ragnrid var datter til Guttorm på Rein og Eldrid av Blindheim. Mest sannsynlig var hun gift med Magnus, da hans ætt var langt med aktet enn Algauts.

Ifølge Nordisk Familiebok synes Magnus senere å ha vært gift med Ingrid Ylfva som døde som enke i 1251. Hennes lik ble i oppreist stilling innmuret i en søyle i Bjällby kirke. Hun var muligens en etterkommer til den Ulf Jarl som ble gift med en danske og begravet i Sorø kloster.

Magnus opptrer ikke i kildene etter sin bror Birger Brosas død.

Fra "Nordisk Familjebok - Konversationslexikon och Realencyclopedi" (1908) om Folkunga-ätten:
"Magnus Minniskiöld, gift med Ingrid Ylfva, hade fem söner:
1) Eskil, som var lagman i Västergötland i början af 1200-talet och gift med Erik den heliges dotterdotter Kristina, änka efter norske jarlen Håkon Galen. Från honom torde, om ock blott på kvinnolinjen härstamma flera med Västergötland forbundna stormän, som i sitt vapen förde ett lejon. Af dessa må nämnas Västgötalagmannen Peter Näf (1251-53), den från omkr. 1300 kände Västgötalagmannen Bengt Hafridsson farfarsfar till den ryktbare hertigen Bengt Algotsson (se d. o.), som dödades 1360, och med hvars broder riddaren Knut Algotsson denna släktgren något senare utgick; vidare marsken och riksföreståndaren Tyrgils Knutsson, afrättad 1306, samt brorson Knut Magnusson, som var lagman först i Värmland och sedan i Västergötland. Genom hans dotter Birgittas gifte med norske riddaren Jon Haftorsson ärfdes lejonvapnet af en i Norge bosatt ätt. Vidare Karl Ulfsson, som 1305 för lejonet, och Margareta Ulfsdatter, g. m. Västgötalagmannen Gudmar Magnusson, hvars son Ulf Gudmarsson (g. m. den hel. Birgitta) upptog lejonvapnet.
2) Karl, biskop i Linköping, död 1220 på korståget mot esterna.
3) Bengt, Karls efterträdare som biskop, död 1237.
4) Birger, jarl, d. 1266.
5) Elavus, farfader till en Peter Filipsson.
Af dessa efterlämnade, utom Elavus, endast Birger söner. Med sin första hustru, Ingeborg, konung Erik Knutssons dotter (med sin andra gemål, danska änkedrottningen Mechtild, tyckes han ej haft barn), egde han
1) Valdemar, konung 1250-75.
2) Magnus Ladulås, konung 1275-90.
3) Erik, hertig, död 1276.
4) Bengt, biskop i Linköping 1286-91. Han eller en halfbroder till honom var möjligen fader till Magnus Bengtsson, lagman i Östergötland, d. 1263. Denne förde, i likhet med sonen, Folkungalejonet öfver tre ginbalkar. Dottern Ulfhild var gift med Birger Filipsson, som afrättades 1280 för upproret mot Magnus Ladulås och som af Rimkrönikan räknas till släkten, ehuru han forde annat vapen. Sonen Bengt Magnusson, lagman i Östergötland, dog 1294. Af Bengts dottrar gifte sig Ingeborg med lagman Birger Petersson i Uppland, Katarina med drotsen Knut Jonsson. Bengts ene son hette Magnus och var äfvenledes lagman i samma landskap.
5) Rikissa, som var gift först med Håkan Håkansson, konung i Norge, och sedermera med Henrik, furste af Werle i Mecklenburg.
6) Kristina, som var gift med Sigge Guttormsson af Ljuna. Från jarl Birgers naturlige son, Gregers, härstammar högst sannolikt en släkt, som i vapnet förde två snedbjälkar och oriktigt kallats Lämaätten. Den utdog först mot slutet af 1400-talet."

Svenske "Nationalencyklopedin" anføres om Magnus Minneskiöld og Folkungaätten:
"Magnus Minnesköld, verksam kring 1200, östgötsk storman, far till Birger Jarl och västgötalagmannen Eskil".
"Folkungaätten, sedan 1600-talet benämning på den dynasti som regerade i Sverige 1250-1363, i Norge 1319-87 och i Danmark 1376-87. Benämningen folkungar torde dock ursprungligen ha varit en partibeteckning för anhängarna till den 1210 stupade jarlen Folke och för vissa med honom sannolikt befryndade personer, som var fiender till dynastins stamfar Birger Jarl och dennes son kung Magnus Ladulås (jfr Nfolkungar). Folke Jarl är emellertid sannolikt identisk med en i isländsk historieskrivning nämnd son med detta förnamn till den 1202 avlidne svenske jarlen Birger Brosa; enligt en i 1500-talsavskrifter känd medeltida uppteckning var den sistnämnde farbror till Birger Jarl. I uppteckningen uppges också att Birger Brosa och hans bröder var sonsöner till en Folke grossus (den tjocke), vilken i sin tur var sonson till en Folke Filbyter. Att Birger Brosas farfar hette Folke uppges också av den med Birger samtida danske historieskrivaren Saxo, enligt vilken denne Folke var svärson till den danske kungen Knut den helige.
De svenska kungarna av F. var Birger Jarls (d. 1266) söner Valdemar (regent 1250-75; d. 1302) och Magnus Ladulås (1275-90), den senares son Birger Magnusson (1290-1318; d. 1321), dennes brorson Magnus Eriksson (1319-64; d. 1374) och den sistnämndes söner Erik Magnusson (1357-59) och Håkan Magnusson (1362-64; d. 1380). År 1319 hade Magnus Eriksson efter sin morfar (Håkon Magnusson) även blivit kung i Norge, där han redan 1343 efterträddes av sonen Håkan. Denne efterträddes av sin son Olav Håkonsson (d. 1387), som sedan 1376 var kung i Danmark efter sin morfar (Valdemar Atterdag). Med honom utdog F:s kungliga gren, och mellan 1388 och 1396 dog även den avsatte kung Valdemar Birgerssons sonsons son barnlös. En från en illegitim son till Birger Jarl härstammande släktgren fortlevde ända till 1473 eller 1474. En från en son till Folke Jarl ärstammande släktgren, av vilken flera medlemmar kallade sig Ama eller Hama, torde ha dött ut ca 1360. Från Birger Jarls farbror jarlen Karl döve (d. 1220) härstammade en släktgren, som efter sin vapenbild numera brukar kallas Ulv. Den utdog först 1580.
Hans Gillingstam".

  Noted events in his life were:

• He was a judge [lagmann] in Östergötland, Sweden.

Magnus married.

Magnus next married Ingrid Ylva Sunnesdotter, daughter of Sune Sverkersson Sik and Kalundborg. (Ingrid Ylva Sunnesdotter was born about 1150 and died about 1253 in Filipstad, Värmlands län, Sweden.)